Kom tillbaka farmor <3
saknaden blir större och större, allt blir jobbigare, jag vet inte hur jag känner längre eller jag vet inte ens hur man ska känna. 6 månader har gått sen farmor dog av cancer...ett halvår...180 dagar! det har gått så snabbt men kommer ihåg dagen så väl, var den dagen jag åkte till Kista med Sophie och Sara på blog award, höll verkligen inne alla mina känslor den dagen även fast jag bara vill sätta mig ner och tjuta, stor klump i hela halsen hade jag. helt sjukt hur jag saknar dig och jag önskar att vår kontakt hade varit bättre, men det är inte mitt fel utan det är pappas...9 år var jag då jag och brorsorna fick upp kontakten med dig och farfar igen träffades endå inte mycket men det var tillräckligt, sista gången jag träffa dig innan du dog var på min och Tobias födelsedag 22 juli du hade cancer redan då men sa inget utan du berätta om vår kusin och hans problem...bröt ihop den dagen pga det. sedan någon vecka sedan var du på sjukhus, pappa sa att allt var bra men vår farbror sa att du hade cancer och det var allvarlig, va skulle man tro på? var du bra eller är du sjuk i cancer? sen dog du 17 september 2011...min farbror hade till och med varit här dagen innan och sa att du kunde dö när som helst och det var sant det rörde sig bara om någon timme. tanken på att du har lidit så mycket dom sista månadarna gör ont inom mig jag visste inte ens om det. varför finns det ingen botemedel? varför överlevde du inte? för det enda jag vill nu är att träffa dig en gång till! <3 älskar dig farmor nu och föralltid <3
det här är dom enda korten jag har med dig <3
