Have Fun

Jag kommer sakna dig så sjukt mycket även fast vi inte känt varandra så länge, när jag var 9 så åkte vi och hälsa på dig och farfar för första gången sedan jag var typ 1 år och jag kommer ihåg den dagen så väl!

ända sedan den dagen har du och farfar i princip kommit varje morgon på julafton, påsk och födelsedag.

Utifrån dom årstiderna kanske vi inte träffades så mkt förutom då och då när vi åkte och hälsa på er, ni bodde inte långt ifrån oss men det var alltid något som kom emellan kändes det som.

Men du var alltid så glad och go man kände verkligen att vi var släkt!

Den dagen jag fick reda på att du åkt in till sjukhuset och fått cancer, vart jag så himla rädd och ledsen, blir till och med ledsen nu när jag tänker på det.

Jag ville inte förlora dig inte nu, inte nu när vi precis lärt känna varann, det kändes så tungt men jag tänkte att du skulle klara det!

Med tiden hörde jag att du vart sämre och allt smalare inget var bra, tänkte fortfarande då att allt skulle bli bra ville inte tänka något annat!

Sedan när farbror Jesper kom förbi i fredag när Sophie och Sara var här så berätta han att du hade vak, alltså att det är någon som sitter och håller koll på dig och att du knappt kunde se eller prata, du kunde bara andas, och att det bara rörde sig om några timmar, dagar eller veckor tills du skulle somna in så bröt jag ihop.

Det var inte det jag ville höra, inte då inte just det där tillfället jag ville höra att du höll på att bli bättre och att du skulle klara dig, att allt var okej.

Sedan när jag vakna upp i lördag så berätta mamma att du somnat in.

Det är först nu jag fattat att jag inte kommer få träffa dig igen, du kommer bara finnas i mina tankar och drömmar i fortsättningen men jag kommer sakna dig, du var bäst Farmor! <3