Have Fun

So i know i don’t know, know it all
I am lost sometimes but that’s alright
So i know i’m learning how to fall
That’s the only way
You’re seeing me fly
Keep on keepin’ the faith
That’s the only way i get through
Day by day

______________________________________

Jag har gått in i en slags fas där allt handla om Jay Smith eller jaa..inte allt men jag tänker ofta på han.
Det är inte en sån där "crush" eller "obsession" som jag har haft på Johan Palm, Robert Kragh eller typ Andreas Weise.
Detta är något annat, Jag går liksom inte runt och tjatar om Jay utan det blir att jag tänker på han mest och ler.
Jag kommer ihåg att på Idol Audition att när jag såg Jay så var jag liksom bara men nej herregud ännu en rockare jag klarar inte av såna..sen nåra veckor senare när veckofinalerna börja tyckte jag faktiskt han vart bättre och bättre då jag hörde att han kunde sjunga Lady GaGa, Madonna, Backstreet Boys m.m.
"Han den där Jay han kan ju sjunga och han ser ju faktiskt rätt så bra ut"
Jag kommer ihåg när jag tänkte så det var en såndär Wow känsla.
Men då var ju endå Weise och Daniel mina favoriter så jag glömde bort Jay lite sådär.
Sen åkte ju dom ut och där ståd Jay han som antagligen skulle vinna hela Idol, det var han eller Minnah.
"Nu kör jag ... Jay ska vinna no mather what"
Ja så tänkte jag, han skulle stå i finalen han skulle sjunga vinnarlåten och höra folkets jubel.
Och det gjorde han.
Men sen sluta jag, det vart väldigt mycket Weise istället.
Jag lyssnade lite smått på Von Benzo, Dreaming People, Like A Prayer... men inte sådär att jag tänkte:
"Han kommer jag stå och prata med nästa månad han kommer bli en del av mig, hans léende kommer fastna som en bild i mitt huvud, HAN kommer stanna, han är nånting"
Okej nu låter det som jag skriver värsta kärleksbrevet men ta det inte på det sättet.
Men ja den 22 Januari kom och jag och mina kompisar drog till Valbo där man fick prata med Idolerna.
Jay var där...jag gick fram till han tog autograf och log mot han, han log tillbaka.
Vart att jag ståd och prata lite men inget mer.
Den timmen försvann sedan, men klockan slog 4 vi drog till Läkerol Arena en aning för tidigt.
Vi gick runt Arenan och jag sa högt till Sofie och Sara:
"Det skulle inte förvåna mig om Jay ståd ute och rökte nu"
Och där står han med Olle Hedberg, Han vart sedan lämnat själv utanför vi ståd ca 6 m bort från han.
Vi ville inte gå fram, men han såg trots allt riktig ensam ut, men jag ville inte störa jag är inte den personen, inte med han iaf jag ville vara snäll och låta han vara.
Men sen drog allt igång det var då jag insåg
"JAY ÄR NÅNTING SPECIELL HAN ÄR MAGISK"
Då vart jag fast såg fram till Meet'n'Greet" träffen, väl framme såg jag inte Jay då tänkte jag:
"Vart är han?"
Men sen såg jag han, han sätt där lite ihop hängd lite sådär vanligt skrev lite autografer.
Jag kom fram och sa "Toddeloo" lite sådär på mitt söta sätt, han smila upp och jag såg att han tyckte det var roligt att jag sa så, prata i 2 min med han och krama om han.
Sen gick jag och jag tänkte väl på han hela kvällen om jag ska vara ärlig.
Nu vill jag träffa han om och om igen, han är riktig skön, många kanske tycker han ser hård ut men han är faktiskt riktigt snäll, gullig och ganska blyg om jag ska säga det själv.
Nu ska jag sluta prata om Jay låter som värsta kärlekshistorian nu men jag ville skriva ut, ville inte hålla det inne, jag är INTE KÄR notera det, jag gillar bara han :)

Jay Smith♥